Therese Jansson

jag känner mig så himla skör.
jag känner mig ömtålig.
minsta grejerna påverkar mig jätte mkt.
bara en liten kommentar får mig att känna mig helt betydelselös och oviktig.
smärtan i bröstet är så stor. precis som mamma säger har detta varit det värsta halvåret på länge.
eller det har varit sju helt fruktansvärda år. 2008 ska bli förändringens år för mig och mamma. nu ska inte massa skit hända länge. nu räcker det!!

jag känner att jag är på bristningsgränsen. allt känns så jobbigt, till och med att andas.
det är jobbigt. jag kan inte sätta ord på min känslostorm. bara det att jag är så svag. och jag vet inte vad jag ska göra.
jag har verklgien försökt nu den senaste tiden att prata om mina problem men jag kan inte. ibland klarar jag av att skriva ner vissa saker här bara för att jag inte klarar av att säga det direkt till personer.

min svarta, giftiga klump inom mig är för stor nu. jag exploderar inifrån snart.

är det okej att skriva på detta sättet? är det okej att verkligen blotta sig? det är lika svårt varje gång men jag hoppas detta kan hjälpa mig på nått sätt. bara att veta att ni vet. att.. jag vet inte. känner bara att jag väntar på ett mirakel.
jag är alltid rädd att när jag skriver på detta sättet att folk tror att man abra söker uppmärksamhet.
jag skriver ju här för att det på nått sätt lättar min börda. jag låter problemen rinna igenom mina fingrar, ut från min kropp. man ska bearbeta saker och detta är mitt sätt att bearbeta.