Therese Jansson

Hela dagarna går man omkring och försöker komma ihåg allt roligt och intressant man hör så att man kan skriva om det i sin blogg på kvällen men när man väl sitter här så är det bara .... tomt. Och då får man väl helt enkelt skriva ner dem tankarna som finns i centrum för tillfället

Ibland är det så svårt att ens veta vad jag själv vill och ännu mer vad andra vill komma med allt. Veta om det ligger några tankar bakom just dem orden eller om det var något som bara sades innan tankarna om konsekvensera kom för att stoppa orden.
Allt tänkande dödar långsamt ens inre och ens egna självbehärskning och innan man vet om det består ens liv åter igen av tyst stridande mot mig själv och min egna tankar. Är det inte sjukt att man inte kan styra sig själv, styra sitt egna inre, sina egna tankar och känslor? Vapenvilan mellan mig och mitt inre är slut och ännu en gång kmr jag fastna inuti mig själv och fyllas av stumma skrik. Under dessa tider kan jag känna mig så otroligt ensam eftersom jag inte kan bjuda in någon i mitt sjuk psyke men på ett ännu mer sjukt sätt känner jag mig inte ensam, jag har ju mig själv.
Förlåt, jag låter scizofren och det kan jag försäkra att det är jag inte. Men ibland undrar jag om det är något som är fel på mig? För det som händer inom mig och hur dålig jag kan må bara för att jag bråkar och är osams med mig själv, det kan inte vara rätt. Det är sjukt svårt att skriva ner detta och få det att låta så som jag känner och mår men för första gången gör jag ivarjefall ett försök. Och det är ett stort framsteg!