någonting är på gång inom mig
okej, vad exakt händer med min kropp och mitt inre?
helt plötsligt drabbas jag av gråtattacker framför tvn. visst, detta är väldigt vanligt för er andra men själv är jag en sådan som ALDRIG gråter när jag kollar på film eller tv. Levt ett helt liv med att mamma sitter och störttjuter bredvid mig med tårar som sprutar och som snyftar fram ord som: "Känslokalla människa" "Ond är du" "Hur kan du vara mitt barn när du bara sitter du? Ser du inte hur soooorgligt det är?"
Visst, jag har väl oxå tkt det varit lika sorligt som alla andra när folk dör och så vidare i film men jag börjar aldrig gråta. MEN NU helt plötsligt - förra veckan satt jag och grät på FAB FIVE (!!) och det jag grät för var ett par som gifte sig. HALLLÅ?!
Och sen idag, jaa - då satt jag själv och kollade på en film som typ hette "Hjärtat i Atlantis" eller något, gick på ettan. Och där i slutet så ... eller, börjar om. filmen handlade om en kille och tjej och en gubbe fast gubben har inget med det sorgliga att göra. men killen och tjejen som var la runt 10-12 år var typ tesammans och JÄTTE bra vänner och bla bla bla.. massa händer, okej, blir väldigt dålig förklaring - ni kommer inte fatta något.
men i slutet av filmen blir killen tvungen att flytta. de byter adresser, säger att de ska hålla kontakten. "Bobby Garfield, jag kommer aldrig glömma dig. jag älskar dig också" jätte vackert. och sen helt plötsligt kommer det en scen när Bobby (killen) är gammal och är tillbaka vid sitt hus, han är la runt 45-55 kanske och så går det förbi en tonårstjej som liknar tjejen jätte mkt. Han frågar om vem hennes mamma var och då visar det sig att det var hans "flickvänd när han var liten" . bla bla bla.. hon är död men dottern typ berättar att mamma hade berättat om honom bla bla bla. och så kmmer värsta repliken: "ja, vi höll tyvärr inte kontakten som vi lovade" OCH DÄR BRISTER ALLT! jag sitter och gråter så mkt att jag skriker. tårarna verkligen forsar och mamma kommer inrusande från altanen där hon pratar i telefon och försöker trösta mig. hon försöker få fram ut mig varför jag gråter men jag kunde inte slute utan bara satt och skrek och skrek och hela jag bara skakade. DET VAR SÅ SOOORGLIGT! de som älskade varandra SÅÅÅ! och så höll de aldrig kontakten, de skulle ju leva tesammsn resten av livet!! åååh, jag klarar inte av detta.
VAD HÄNDER MED MIG?!
helt plötsligt drabbas jag av gråtattacker framför tvn. visst, detta är väldigt vanligt för er andra men själv är jag en sådan som ALDRIG gråter när jag kollar på film eller tv. Levt ett helt liv med att mamma sitter och störttjuter bredvid mig med tårar som sprutar och som snyftar fram ord som: "Känslokalla människa" "Ond är du" "Hur kan du vara mitt barn när du bara sitter du? Ser du inte hur soooorgligt det är?"
Visst, jag har väl oxå tkt det varit lika sorligt som alla andra när folk dör och så vidare i film men jag börjar aldrig gråta. MEN NU helt plötsligt - förra veckan satt jag och grät på FAB FIVE (!!) och det jag grät för var ett par som gifte sig. HALLLÅ?!
Och sen idag, jaa - då satt jag själv och kollade på en film som typ hette "Hjärtat i Atlantis" eller något, gick på ettan. Och där i slutet så ... eller, börjar om. filmen handlade om en kille och tjej och en gubbe fast gubben har inget med det sorgliga att göra. men killen och tjejen som var la runt 10-12 år var typ tesammans och JÄTTE bra vänner och bla bla bla.. massa händer, okej, blir väldigt dålig förklaring - ni kommer inte fatta något.
men i slutet av filmen blir killen tvungen att flytta. de byter adresser, säger att de ska hålla kontakten. "Bobby Garfield, jag kommer aldrig glömma dig. jag älskar dig också" jätte vackert. och sen helt plötsligt kommer det en scen när Bobby (killen) är gammal och är tillbaka vid sitt hus, han är la runt 45-55 kanske och så går det förbi en tonårstjej som liknar tjejen jätte mkt. Han frågar om vem hennes mamma var och då visar det sig att det var hans "flickvänd när han var liten" . bla bla bla.. hon är död men dottern typ berättar att mamma hade berättat om honom bla bla bla. och så kmmer värsta repliken: "ja, vi höll tyvärr inte kontakten som vi lovade" OCH DÄR BRISTER ALLT! jag sitter och gråter så mkt att jag skriker. tårarna verkligen forsar och mamma kommer inrusande från altanen där hon pratar i telefon och försöker trösta mig. hon försöker få fram ut mig varför jag gråter men jag kunde inte slute utan bara satt och skrek och skrek och hela jag bara skakade. DET VAR SÅ SOOORGLIGT! de som älskade varandra SÅÅÅ! och så höll de aldrig kontakten, de skulle ju leva tesammsn resten av livet!! åååh, jag klarar inte av detta.
VAD HÄNDER MED MIG?!
Kommentarer
Frida
vad gulligt^^ .. aaw ;)
Sandra
Jag har också blivit sån! Va skönt, nu vet jag att det inte bara är jag som är galen :P <3
bisse
åh!jag gråter bara jag läser det! fasst jag gråter ju alltid. vet du vad vi behöver? en sentimental vinpimplarkväll!
Tess
Åhja, boka en kväll älskling och jag är där!! och lördag, våga inte säga nej te en oskisfest! GRR
Jenny
Haha tesse du är så underbart sööt <3
Jenny
Haha tesse du är så underbart sööt <3
Trackback