Therese Jansson

helt plötsligt har mitt liv tagit vändning. men jag kan inte sätta ord på det hon försökte få mig att acceptera. direkt efter kuratorn ringde jag mamma för att få det stödet jag alltid får men hon svarade inte .. när hon sen ringde tillbaka en halvtimem senare hade allt mitt mod försvunnit. jag klarar inte längre av att acceptera det.
känslorna inom mig är så sjukt starka nu och för första gången på otroligt länge känns jag mig nära tårarna. och det skrämmer mig, jag är inte personen som gråter. men nu jag är så nära på att ge upp nu men så kommer hon och säger att det finns utvägar och det går att komma ur det.
när hon satte ord på allt och fick mig att se det klarare, jag blev så fruktansvärt rädd. jag vill bara backa och låsa in min problem i någon kista och dumpa den i havet.
all min ångest bubblar över nu, det har kommit till punkten då det blir för mkt, den punkten man är så rädd för. jag är där och jag vet ärligt talat inte om jag klarar av det.