< Till bloggens startsida

anders johansson

sitter här, klockan är ett på en fredagsnatt... kollat på hereos och gossip girl nu under kvällen. börjar fundera på att gå och lägga mig. lyssnar lite på kent och helt plötsligt vid introt på en låt så får jag ett sug. ett sug jag inte fått på länge. det var några få toner som bara sköt sig in i mitt hjärta. tonerna lät precis som introt på en av anders johanssons låtar.

får panik, måste måste måste lyssna på honom. nu nu, kan inte vänta en sekund till!

letar snabbt upp han och sätter på en låt, "she said". ett lugn jag inte kännt på länge lägger sig i hela min kropp.
befrielse

sitter nu här. dessa låtarna betyder nog mer för mig än några andra låtar. inte för att det är min stil på musik egentligen, inte alls. men .. det är nått. det var nått med hans röst som fångade mig där på gröna lund för så många år sedan. jag och mormor går runt där bland karusellerna och mormor upptäcker att några från fame factory skulle uppträda. vi bestämmer oss för att kolla och sen dess att han satt där på scenen på en stol och bara sjöng, sjöng ut "If It's All I Ever Do".
då fångades jag. ivrig var jag att få tag på autograf och självklart fick jag det. fick även en kram och jag minns än i dag hur han bad om ursäkt till mig när hans skäggutväxt rev mig lätt på kinden. han berättade för mig att han varit uppe sen kl 4 och att det varit mkt under dagen att han inte hunnit raka sig.

japp, den dagen och efter det var jag fast. magi var hans musik för mig och jag var överlycklig när jag fick tag i hans första album. grejen är väl med han att han liksom följt mig och jag har haft så många känslostormar till hans musik. liksom, jag hade det jätte tungt under högstadiet, jag var inte alls den person jag är idag och jag var inte i närheten så stark i mig själv som jag är idag. de var tre år som bestod av mkt kämpa, tårar, svek och skit.
men jag klarade mig... till hans musik. till två underbara album och som lugnt sagt blivit slitna med hälsan.

jag kom ihåg hur jag i skolan en gång började gråta när jag lyssnade på "Missing You Crazy".. bara för att den hade så stor betydelse för mig och för att låten blev så laddad med Anders Johansson röst.

nej, sitter här och njuter. vet inte hur många månader det var sen jag lyssnade på han. men en sak är ivarjefall säkert, jag kommer aldrig låta han lämna mitt liv.

Kommentarer
emma

så fort du kommer te skolan sk ajag få en gigantisk kram.

2007-10-20 @ 16:01:42
URL: http://emmaelisabeths.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0