Min vän schlagerbögen
Jag har hittat en vän förresten. Hittade han förförra lördagen. Han heter Adam och är en asiatisk bög som bor i Sthlm.
utdrag ur "Schlagerbög" av Peter Tai Christensen
"Jag är inte schlagerbög, men... Jag lyssnar nästan ständigt och så gott som uteslutande på schalger. Jag tänker i schlager. Jag minns i schlager. Jag talar i schlager. Jag drömmer i schlager! Jag fungerar helt enkelt inte som jag ska - vilket en del vänner och fiender säkert skulle hävda att jag inte gör ändå - om jag inte får min dagliga dos schlager.
Jag planerar till och med min semester efter melodifestivaler och eurovisionsschlagerfinalern, jag kan sjunga Ein bisschen Frieden baklänges i sömnen och ajg och min schlagerbögkompisar utbyter inspelningar med uråldriga rara festivalalster.
Vissa människor drömmer om att få höra orden "jag kommer alltid att älska dig! och för all del, det vore ju verkligen inte fel, men ajg nöjer mig mer än gärna med att frossa i uttryck som Royaume Uni sept points, Allemagne huit points, Ex. République Yougoslave de Macédoine diz points och Pays-Bas douze points.
Så ser man ut som en schlagerbög, skriver som en schlagerbög, klär sig som en schlagerbög, dansar som en schlagerbög och sjunger som en schlagerbög, ja, då är man väl ändå med största sannolikhet en schlagerbög - elle
r Björn Hellman.
Så låt oss göra det på AA-sättet: Mitt namn är Adam och jag är en schlagerbög"
Så börjar boken och jag måste säga det, den är kul. Som Bridget Jones fast ur ögonen på en svenskbög som är väldigt kåt hela tiden. Alltså, killen tänker inte på annat än sex och han har det ju med massa olika hela tiden. Finns inga begränsningar när det gäller Adam alltså.
måste skriva ner ett utdrag till
"Ibaldn känns tillvaron så föga uppmuntrande att möjligheten till skratt är att de enda som håller instinkten att svälja ett mindre apotek och sväva vidare till nästa värld på ett rosa moln av lyckorus och glömska, i schack.
Tillåt mig att som hastigast lägga alla kort på bordet. Igår hade vi mottagning för en 30-årsjubilar på jobbet. Det elaka ödet ville att det bjöds på vin redan från tresnåret vilket innebar att Sanna och jag redan var rejält berusade när det var dags för högsta hönset att hålla sitt tal för the woman of the hour (ja, eller snarare 30 år).
Mitt under talet fick jag syn på en gudomligt snygg kille. Egentligen var det tv-och-en-halv kille jag såg, men så kan det bli när spriten börjar gå på synförmågan. Om det finns en kemisk formel för sexighet var den han. Och om man nöjer sig med att följa formeln till två tredjedelar skulle man förresten få fram ren sprit.
Talet var så tråkigt att klockorna stannade men när det äntligen var kalrt vände jag mig mot Sanna och viskade i bruset från de närvarandes applåder
- Han där i den vita T-shirten är ju hur sexig som helst. Kanske inte vacker utan mer, sådär knulläcker.
Så sant som det var sagt, problemet var bara att applåderna dog ut strax innan "hur sexig som helst".
Det blev knäpptyst i rummet och alla bara stirrade på mig. Just då var goda råd dyrare än en lyxkryssning i Karibien. Febrilt försökte jag komma på något som kunde låta som mitt högst otillbörliga utlåtande, ungefär som "pee in my pants" blev "Pirates of Penzance" i Pretty Woman, men jag kom inte på något.
Tvånget att slå mig själv i huvudet med ett både tugnt och vasst föremål sköljde över mig som en 7-metersvåg, men så kom jag på att morgondagens oinbjudna men oundvikliga kopparslagare säkert skulle klara av det fär fortare än jag själv.
Jag garanterar att jag dött på fläcken om jag inte hade haft en hel fjäderboa i hatten. Men rent objektivt och ärligt talat; var det inte minst lika mycket de närvarandes fel som mitt egna? Om det hade applåderat bara aningen längre och mer hade hela denna genanta situation inte uppstått. Jag menar, hur snål kan man egentligen vara när det gäller att glädjas åt en kollegas långa och trogna tjänst?
Som tur var fanns det vin kvar"
utdrag ur "Schlagerbög" av Peter Tai Christensen
"Jag är inte schlagerbög, men... Jag lyssnar nästan ständigt och så gott som uteslutande på schalger. Jag tänker i schlager. Jag minns i schlager. Jag talar i schlager. Jag drömmer i schlager! Jag fungerar helt enkelt inte som jag ska - vilket en del vänner och fiender säkert skulle hävda att jag inte gör ändå - om jag inte får min dagliga dos schlager.
Jag planerar till och med min semester efter melodifestivaler och eurovisionsschlagerfinalern, jag kan sjunga Ein bisschen Frieden baklänges i sömnen och ajg och min schlagerbögkompisar utbyter inspelningar med uråldriga rara festivalalster.
Vissa människor drömmer om att få höra orden "jag kommer alltid att älska dig! och för all del, det vore ju verkligen inte fel, men ajg nöjer mig mer än gärna med att frossa i uttryck som Royaume Uni sept points, Allemagne huit points, Ex. République Yougoslave de Macédoine diz points och Pays-Bas douze points.
Så ser man ut som en schlagerbög, skriver som en schlagerbög, klär sig som en schlagerbög, dansar som en schlagerbög och sjunger som en schlagerbög, ja, då är man väl ändå med största sannolikhet en schlagerbög - elle
r Björn Hellman.Så låt oss göra det på AA-sättet: Mitt namn är Adam och jag är en schlagerbög"
Så börjar boken och jag måste säga det, den är kul. Som Bridget Jones fast ur ögonen på en svenskbög som är väldigt kåt hela tiden. Alltså, killen tänker inte på annat än sex och han har det ju med massa olika hela tiden. Finns inga begränsningar när det gäller Adam alltså.
måste skriva ner ett utdrag till
"Ibaldn känns tillvaron så föga uppmuntrande att möjligheten till skratt är att de enda som håller instinkten att svälja ett mindre apotek och sväva vidare till nästa värld på ett rosa moln av lyckorus och glömska, i schack.
Tillåt mig att som hastigast lägga alla kort på bordet. Igår hade vi mottagning för en 30-årsjubilar på jobbet. Det elaka ödet ville att det bjöds på vin redan från tresnåret vilket innebar att Sanna och jag redan var rejält berusade när det var dags för högsta hönset att hålla sitt tal för the woman of the hour (ja, eller snarare 30 år).
Mitt under talet fick jag syn på en gudomligt snygg kille. Egentligen var det tv-och-en-halv kille jag såg, men så kan det bli när spriten börjar gå på synförmågan. Om det finns en kemisk formel för sexighet var den han. Och om man nöjer sig med att följa formeln till två tredjedelar skulle man förresten få fram ren sprit.
Talet var så tråkigt att klockorna stannade men när det äntligen var kalrt vände jag mig mot Sanna och viskade i bruset från de närvarandes applåder
- Han där i den vita T-shirten är ju hur sexig som helst. Kanske inte vacker utan mer, sådär knulläcker.
Så sant som det var sagt, problemet var bara att applåderna dog ut strax innan "hur sexig som helst".
Det blev knäpptyst i rummet och alla bara stirrade på mig. Just då var goda råd dyrare än en lyxkryssning i Karibien. Febrilt försökte jag komma på något som kunde låta som mitt högst otillbörliga utlåtande, ungefär som "pee in my pants" blev "Pirates of Penzance" i Pretty Woman, men jag kom inte på något.
Tvånget att slå mig själv i huvudet med ett både tugnt och vasst föremål sköljde över mig som en 7-metersvåg, men så kom jag på att morgondagens oinbjudna men oundvikliga kopparslagare säkert skulle klara av det fär fortare än jag själv.
Jag garanterar att jag dött på fläcken om jag inte hade haft en hel fjäderboa i hatten. Men rent objektivt och ärligt talat; var det inte minst lika mycket de närvarandes fel som mitt egna? Om det hade applåderat bara aningen längre och mer hade hela denna genanta situation inte uppstått. Jag menar, hur snål kan man egentligen vara när det gäller att glädjas åt en kollegas långa och trogna tjänst?
Som tur var fanns det vin kvar"
Kommentarer
lou
haha, den verkar sjukt kul! har du den?
Trackback
