SLÄPP IN MIG
Idag har jag frusit!
Beslöt mig för att spendera dagen hos min käre far så Robert skjutsade upp mig.
Väl dumpad hos min far uppe i skogen märker jag att jag inte fått med mig nyckeln till huset samt att jag inte har en aning om vart extranyckeln finns.
Jag spenderar x antal minuter inne i pannrummet och försöker hitta en nyckel i en av pappas miljarder färgburkar. Dock utan framsteg. Så jag startade "uppdrag inbrott" och ryckte och tryckte på varenda fönster på vårat hus. Men nejnej, här LÅSER vi ju både dörrar och fönster väldigt noga. SCHYST!
Hämtar verktyg och börjar med att försöka bända upp källarfönstret.. Det ljust ut ett tag men nej, det lyckades ju inte det heller.
Mina fötter protesterar vilt över kylan och jag börjar tappa känslen i båda (hade på mig sommarskor utan sockar eftersom jag trodde jag endast skulle gå från bilen in i huset). Så jag sätter mig inne i pannrummet, på frysen, och ringer förtvivlat Yo'So'Fine för att finna tröst. Efter 40 minuter tröttnar hon på mig och jag blir själv med mina egna tankar.
Helt plötsligt blir jag extremt törstig och hungrig - just för att jag vet att jag inte kan få varken mat eller dricka. Funderar på att öppna frysen och leta efter glass. Kommer då fram till att jag inte har ngt att äta glassen med. Ser då en lite brädbit med vår målarfärg på förutom i ena ändan. Tänker att jag nog kan gräva fram glass med den.. så kommer jag på mig själv med att inte kan bli värsta grottmänniskan efter bara någon timme i pannrummet.
Värdighet Therese, värdighet!
Efter två timmar började jag tänka på att faktiskt ge upp och be mamma hämta mig då helt plötsligt Monika svarar i telefonen (lämnat många meddelande och missade samtal på min fars mobil) och hon berättar snällt vart nyckeln är gömd (inte alls svårt gömmeställe egentligen) OCH VIPS, jag var inne i värmen!!
Mina fötter är fortfarande kalla även ifall jag kom in i mitt kära hus för ett x antal timmar sen.
