Therese Jansson

Tänk att lilla jag faktiskt tar studenten imorgon... Upprepar orden om och om igen men kan inte riktigt förstå det. Kommer nog ta ett tag innan man förstår vilken förändring som väntar i ens liv från och med imorgon.

Hela veckan har det städats, handlats och pysslat för studentmottagningen imorgon. Jag längtar efter att få hugga in i den smarriga smörgåstårtan och få utbringa massor av skålat till mig själv! :))

Imorgon blir det antaligen farväl till många i min klass och jag vet inte hur många tårar som kommer rinna ner för mina kinder. Gråtit konstant de senaste veckorna just för att tanken på denna enorma seperation som väntar... Tänkte publicera mitt tal från Sv C och säga TACK Sp06L för dessa underbara tre år. Hoppas ni vet hur mycket jag älskar er!

HYLLNINGTAL TILL SP06L
Nu står jag här på kanten till ett slut och ser början på något nytt borta i horisonten.
Tre år har jag spenderat nu på denna skola vid namn Sturegymnasiet och det är med tunga steg jag går ifrån den.
Att dessa tegelbyggnader skulle få en sådan stor inverkan på mitt liv var inget jag förväntade mig den där första sensommardagen augusti 2006 då jag satt i Bergmanssalen för första gången. När rektorerna ropade upp min nya klass spanade min blick direkt efter vad det var för människor jag hamnat med och om det fanns någon jag kunde passa ihop med.

Första dagen i klassrummet var så tyst att man kunde hört en knappnål falla och jag trodde aldrig efter den dagen att jag skulle komma att älska denna klassen mer än vad som borde vara möjligt. För det gör jag, jag älskar varenda liten sak som jag kan koppla ihop med SP06L. Vilka kan föra sådana diskussioner som vi? Vilka kan föra så många interna skämt som vi? Vilka kan skratta tillsammans tills vi knappt kan andas om inte vi?
Den sammanhållning som knyter ihop oss 30 helt skilda personer kan få mig att gå igenom eld och vatten om jag visste att det var för er.

Jag kommer att sakna alla luncher som kan innehålla allt från flygande matrester till bajsdiskussioner som kan vara lite för detaljrika. Eller att komma till skolan en studiedag men ändå finna hela klassen i biblioteket. Jagkommer skana krigen mellan ledarskap och studentkommitén med en Robert som är så arg att han säger "någon mer än jag som är så upprörd att ni vill sparka ner spädbarn och grilla kattungar?"
För att citera Robert Storm Petersen "Att sprattla med benen och säga hoppla uppfattas ofta som ett tecken på livsglädje" och livsglädje, det är just vad ni är för mig. Tack för att ni hjälpt mig att ta mig igenom dessa år som inte har varit de lättaste. År som innehållit många hinder i form av begravningar, olyckor, sjukdomar och alldeles för mycket stress. Men åren har innehållit något som är väldigt värdefullt för mig, skratt. Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjort under denna tid och detta är mycket teackvare de finaste flickorna i denna värld. (Och här började alla tårar forsa när jag läste upp talet)

Jag vill även citera en annan man, Håkan Hellström. "För ni är det finaste jag vet. När allt annat här är falskt och fel och jag bara går ner mig. För det är så jag säger det, ni är det finaste jag vet".
Årstider kommer skifta, vintrar blir somrar men tiden kommer aldrig kunna sudda ut eran betydelse för mig. Livet består av olika kapitel och det är dags för mig att börja på ett nytt där många av er inte kommer medverka längre. Men tro mi när jag säger det, jag kommer aldrig glömma någon av er. Jag kommer för all framtid minnas dessa dagar i Stures tegelbyggnader.

Jag önskar er allt vackert och hoppas ni kommer år allt det där ni vill åt

Love, Therese