Therese Jansson

 

 

Pavement
And footprints
Of blackened burdens
From broken men

Skyline
And sunrise
For battle cries
From hopeless women

And suddenly
You look the same as he or she or me
And in a city second
Your eyes are opened to the

1 2 3 4
All the humans of New York
5 6 7 8
A thousand lives in every face
9 10 say it again
I'll be, you are, they have been
1 2 3 4 
All the humans of New York

Street lights
At nighttime
When all our demons 
Come back alive

Neon
And our song
Of revolution
Coming alive

And suddenly
You look the same as he or she or me
And in a city second
Your eyes are opened to the

1 2 3 4
All the humans of New York
5 6 7 8
A thousand lives in every face
9 10 say it again
I'll be, you are, they have been
1 2 3 4 
All the humans of New York

Would you get hope?
Would you gain a little closure?
Would it help you cope?
Would you step a little closer?
Would you see yourself
In a mirror made of pictures?
Would you find yourself
In a beautiful stranger?

Stockholm i mitt hjärta.

 

Sitter nu och äter frukost vid Bisses köksbord med tidernas utsikt över min vackra huvudstad. Fåglarna kvittrar, vinden smyger sig in genom den öppna balkongdörren, grannars slår i bildörrar, barnen springer över gatorna.

Det fyller mig med ett helt fantastiskt lugn. Enda sedan jag landa här i Stockholm fylls jag av en känsla, som jag inte kan sätta fingret på. Igår när jag satt i nästan 4 timmar ensam på Espresso House på Vasagatan tänkte jag mycket på vem man egentligen är, och om man egentligen kan svara på den frågan? 
Går det att sätta en beskrivning på en människa? Jag tvivlar. Jag kan inte säga att jag är samma person här idag i Stockholm, som jag var för två dagar sen i Kristiansand och jag kommer inte vara samma person på fredag i Halmstad. Miljö och människor påverkar dig, och drar fram olika ting från dig. Men bara för att jag känner att jag inte är samma tror jag inte det inte betyder att jag är sann mot mig själv där jag är. Kanske bara handlar det om att finna den plats i världen med de människor som drar fram det allra allra bästa inom dig och därför får dig att stanna? 

 

 

Ramlade in på den mest fantastiska sidan idag, http://www.humansofnewyork.com. (går att följa på facebook, lovar var eneste dag kommer börja bättre genom att få dessa uppdateringarna i ditt nyhetsflöde) 

Varit helt paralyserad i över 1 timme. Bara läst och läst och läst och sett på alla dessa bilder, människor och liv.

Det är en man som har målet att fotografera 10 000 människor i New York. Han fotograferar dem, pratar med de och sen skriver han något utvalt under bilden. Livet är bra vackert. Människor är så oerhört inspirerande och unika! 

 

Jag sitter här med ett happy heart, ensam på ett café i Sthlm, och vill bara studera människor för alltid. 

 

 

 

 

Jag hatar det, hatar det, hatar det, hatar det. Kl är 09.00 på morgonen och jag är fortsatt vaken. Just nu känns det som att inte ens mitt egna skinn passar på mig kropp.

#glömtborthurmansomnar

 

 

Precis varit ute på en nattpromenad. Är så... vackert att vara ute på natten. Tomma gator, tystnad, ljusen från den stilla husen i vattnet, skuggorna, ensamheten. Gick med musiken som min enda vän. 

Så otroligt vackra meningar i denna låten. Enjoy!

 

väldigt trevligt sms att vakna till, har det otroligt fint hos onecall. 199kr för att smsa och ringa fritt i hela Norden! Therese Jansson klagar inte. 

 

Att jobba med alkohol... det är väldigt mycket mer påfrestande än jag ibland är klar över, detta att jobba på en arbetsplats som serverar stora mängder alkohol. Självklart startar det oftast problemer varje vecka, folk blir för fulla och så vidare men det brukar ändå gå bra. Man har vakter på de värsta kvällarna och de flesta går när man ber de. 

Men nu ikväll så kom det in en man i min egna ålder och jag såg direkt att han var för full så jag bad han vänligt att gå. Total stopp! Vägra flytta på sig, vägrar lyssna och när jag försöker leda han ut genom att lägga handen på hans arm blev han genast aggressiv. Och DET är något jag inte trivs med! Alkohol och aggressivitet. Alf som jag jobbade med försökte han med att få han ut men det fungerar inte så vi blev tvungna att ringa polisen. 

Medan vi väntar på polisen så försöker han ta sig längre in i lokalen, då tar vi fysiskt tag i han och det slutar ju med att vi blir tvungna med våld att ta tvinga han ut ur lokalen och väl där ute på gatan så får ju Alf ta alla möjliga tag och grep och tillslut ligger han i backen med hjälp av vakten från ställe på sidan. Så kommer hans kompis löpande och då blir det obehagligt för han klickar helt för att han kompis hålls fast. Till slut, med mycket hjälp av folk omkring som stöttade upp och genom det minskade spänningen i situationen, fick vi de två att gå vidare. 

Några minuter senare kom polisen men då var de redan borta. 

 

Jag känner mig inte stor vid såna här tillfällen. Jag trivs inte alls med att allt för ofta se det svartnar för folk. Det finns allt för många där ute som blir obehagligt arga när det dricker, angry drunks. Och vem av dessa ska lyssna på en liten svensk jente? Den stora 50åriga mannen som inte tänker låta en liten jente säga åt honom när han inte ska dricka mer? Den uppumpade 25årigen som letar efter något att skapa problem med? 

Eller som i detta fallet, de två som faktiskt kommer tillbaka 1h senare när vi stänger för att "ta oss"? 

Ska jag verkligen behöva vara rädd för att utsättas på våld bara för att jag jobbar där jag jobbar?

 

Alkohol är både glädje och gift. Jag själv har haft otroligt fina stunder med det denna helgen, men jag är ju även en happy drunk. "Är aldrig så trevlig som när jag dricker champagne!"

 

Men de som gång på gång på gång bara slåss och skapar otrygghet när de är ute, stay home! Vi vill inte ha er här.

 

När sista gästen gått satte på jag denna låten på full guffe och blev genast på bättre humör!

 

 

Åh, har haft väldigt bra stunder denna helgen med bra vänner och det känns fortfarande som helg fast att jag vaknar upp till en tisdag imorgon. Men det är inte vilket tisdag som helst utan Jespers tisdag, bursdagsbarnet!

 

 

Precis lagat mig en supergod lunch.

 

Avokado med bönsallad (2 pers)

250 g kidneybönor

2 morötter

1 rött äpple

1/2 röd lök

6 soltorkade tomater (i olja)

2 blekselleristjälkar

1 kruka persilja

2 avokador

 

2 msk olivolja

1 msk rödvinsvinäger

2 msk färskpressad citron

2 msk sesamfrön

 

Skölj bönorna i kallt vatten. Skör morötterna i strimlor och grovhacka äpplet, löken, de soltorkade tomaterna och sellerin. Blanda allt i en bunke med persilja och dressingen. Servera med avokadon! 

 

Lagar alltid för 2 pers så jag har matlåda till jobbet :) 

 

50 g mandlar

50 g hasselnötter

50 g valnötter

1 dl gojibär

4 msk kokos

1 dl pumpafrön

1 dl havregryn

1/2 dl linfrön

1 dl solrosfrön

1/2 dl flytande akasie-honung

 

Blanda ihop allt och smaksätt gärna med kanel :)