Therese Jansson

idag for jag å mor upp till göteborg med lilla myy... sitter nu hemma hos Carina som är en vän till mamma. ska spendera hela helgen här hemma hos hennes familj. två små gullungar har hon bland annat, så sööta! typ elliot går i ettan eller lekis, komer inte ihåg å bianca är väl fyra-fem.
sen är det simon oxå, han går nog i ettan om jag förstod allt rätt för vi pratade om att han oxå gick samhäll.. sen har hon en son till som heter pascal men han å han kompisar skulle visst cykla från göteborg till halmsad. LYCKA TILL! :P hahha, palla.. de hade typ börjat vid tolv å nu när carina ringde vid sju så hade det bara kommit till varberg XD hahahahaha, de ska hinna hem från halmstad innan helgens slut liksom :P men men, ingetintg är omöjligt

just nu är jag väldigt trött men typ känner mig dum om jag går å lägger mig men nu har jag fan suttit i snart två timmar å kämpat med att inte gäspa varannan sekund så nu går jag snart å lägger mig... imorgon vet jag inte vad det blir, kanske lite shopping (: koftor å höstjacka är ett stort behov just nu!

jag har lite kramp i vänster ben just nu, jobbigt och sara - bli frisk!

jaa.. då gick det ju åt helvete då.
pratade med petra efter en tyskalektion då jag ännu en gång inte fattade något och satt som ett stort frågetecken.
petra förstod mig och sa att om jag mådde så dåligt så skulle jag självklart inte tvingas att gå kvar. jag började andas lättade för varje andetag å kände verkligen hur en stor tung sten inuti mig försvann och kände någon slags frihet jag inte känt på år.

petra sa att vi måste få rektorns godkännande så vi satte oss utanför och väntade tills solweig blev ledig. sen gick allt åt helvete. vi berättade vad vi ville å solweig sa att den inte gick att ta bort språk. sa då att lowwe fått det men då svarade hon med "jag löser problemen med olika lösningar från person till person så vi kan inte blanda in någon annan i detta" vi försökte finna någon annan lösning men solweig ville inte ge med sig. jag började gråta å försökte få henne att förstå att jag verkigen inte klarar av det, inte bara för att jag är nära ett IG utan psykiskt,. jag mår verkligen hur dåligt som helst för tyskan.. orkar inte rabbla upp alla anledningar här men det finns mkt men hon ville inte. bröt typ ihop och grät å grät.

tyska nu.. ge mig styrka. ska prata med petra idag om att jag inte vill gå kvar

idag spenderade jag 50 minuter inne hos skolsystern. det var mkt behövande å hjälpande.
jag kom för att be om råd om min huvudvärk, min huvudvärk som plågar mig varje eftermiddag, varje skoldag.
jag klarar inte av att gå omkring med den längre. nu får det vara slut!!

det hela slutade med ett långt, djupt samtal om allt möjligt i mitt liv och som vanligt fick hon mig att öppna upp mig mer än vad jag gör för många människor. hon är bra! fick ord på allt i mitt liv som bekymrar mig å plågar mig.

hon ska ivarjefall boka tid åt mig hos kuratorn. något jag verkligen borde gjort för år sedan. men nu! nu är det gjort!
joanna, stolt? (A) thihi^^

väl hemma pratade jag och mamma massor. om allt! verkligen allt! om hur jag ska göra för att må bättre, och jag pratade om alla vänner, alla krav, all ångest och exakt allt som fanns att prata om. mkt skönt å befriande. känner inte riktigt för att sätta ord på allt här, det är ju ändå tyvärr ingen privat dagbok det här..

hoppas ni fattar rubriken om jag ger er ledtråden att jag är hos emma persson. okej, ni är inte tvungna att hylla mig som en kung men själv tkr jag att jag var lite smått fyndig.

som sagt, jag sitter här på golvet i perssons syrras vardagsrum och jag å persson ska strax göra en attack mot spisen, matten, antikens grekland and som english (: sen ska vi tesammans dejta sängen i natt, grr

önska oss lycka till !

Jaa, en liten bisse viskade upphetsat i örat på mig: "kan vi inte gå å skriva en liten bloggis?" å snäll som jag är står jag då här, i det bortglömda hörnet av mediateket å öppnar upp mig för bloggvärlden.

dagen idag börjades med att ännu en gång försova mig lite för mkt. men i tid till bussen 07.18 kom jag ivarjefall. busschaffören stod utanför å rökte och jag kände ett lugnt ro inom mig att slippa springa där över torget å skämma ut mig för hela bussen när jag kämpar mig fram till bussen i precis sista sekunden. tänkte ta upp busskortet innan jag vandrade in i bussen å vad upptäcker jag efter mig in och ut vändande av min väska? jo, plånboken är hemma!
busschaffisen säger snällt att om det är så att jag glömt busskortet får jag åka med ändå men det hjälper ju inte mig i eftermiddag när jag ska hem. så jag sa snällt tack men jag måste hem å hämta mitt busskort eftersom jag ska ta mig hem i eftermiddag.

så trask trask trask, jag beger mig hemåt. nästa buss trodde jag gick 07.36 så vid .07.32 kände jag återigen det där lugnet att , jaa jag har verkligen förbättrat mig. är vid busshållplatsen om en halvminut vilket betyder att jag är itid. och vad hör jag då?
ett litet bussvrål å så ser jag bussen försvinna i fjärran. bussen gick visst inte 36 utan 32. nästa buss gick en timme senare vilket ledde till att therese jansson kom 1 1/2 timme försent till skolan. keep up the good work!

jaaa, sofia jag väntar på dig.... väntar på att du ska logga in nån gång på msn å skicka mig de där efterlängtade låtarna!!

dagen idag har lilla therese jansson spenderat tio timmar i skolan vilket hon kommer göra varje måndag hela tvåan. stackars stackars therese jansson!

alltså, måste sluta prata om mig själv som tredje person. dagen idag börjades ivarjefall med att missa bussen till skolan men det löste sig eftersom det faktiskt går en till efter en kvart (tro det eller ej men det gör det faktiskt vid den tiden). Och en viss chuckey missade oxå bussen så han underhöll mig på busshållplatsen. Sen hade visst joanna duncalf oxå missat bussen så hon hoppade på vid sennan och vi satt å underhöll oss genom att lyssna på olika samtalsinspelningar från olika tillfällen vi pratat i tele. mkt mkt underhållande måste jag säga! Vi är väldigt roliga och joanna är mkt bäst och jag älskar henne väldigt mkt!

sen iskolan så var jag mkt trött vilken ledde till att jag inte gjorde allt för många knop på varken engelskan eller matten men jag har faktiskt tagit med mig arbete hem så jag ska jobba ikapp hemma. idrotten - brännboll barfota men det funkade eftersom jag hade min vackra AIK-tshirt. sen blev det håla i två timmar som spenderades i bildsalen med alla konstmänniskor. och sen , efter mkt väntan var det dags för fotolektionen.

vi får visste inte använda digitalkameror vilket leder till mkt trix å fix med analoga kameror eller vad det heter. mkt jobbigt, mkt pill å ca tio miljarder olika inställningnar som ska ställas in innan varenda jävla foto! Men det kommer nog gå JÄTTE BRA! (I think positive!)

nu får vi hoppas å hålla tummarna i en vecka å hoppas mina å emilys porträtt av varann blir finfin.. vi ska framkalla de nästa vecka i mörkerrummet (:

Igår var det maskerad hos Jakob och det var länge sen man var på en så rolig fest (: Wiie, lycka bara man tänker tillbaka.. Hippie var jag och det var en sjukt skön stil å jag sprang omkring med mina kläder å brills hela natten lång!
Synd bara att jag missade min sista buss hem men jag ringde Emma å fixade en sovplats där ;)
Idag har man jobbat å denna afton har spenderats med jomps å tova hemma hos tova där de bjöds på pizza å tvtittande. Mys, men nu är det dags för sängen så man orkar med ännu en jobbardag imorgon. Go Therese!

Sjukt kul dag! Lekar på stranden med ledarskapettorna..

kolla in min bdb för bilder (:

theresejansson.bilddagboken.se

Att detta händer, i min närhet.
Någon har blivit påkörd av en lastbil idag utanför Sture. Min skola!

Ord som "blod", "mosad" och "kan knappast ha överlevt" är vad människorna som såg det sagt. Jag kan inte fatta det, det är någon på min skola som blivit påkörd av en lastbil. Tänk så är det någon elev som jag känner?
Det är det som är det värsta just nu, jag har ingen aning om vem det är. Vet bara att det är någon kille som blivit påkörd.

Denna magkänslan är den absolut värsta som finns!


Fyfan, tårarna är jävligt nära. Hoppas att allt blivit extremt överdrivet och att han endast blev överkörd av en cykel och bara fått skråmor...

ibland glömmer jag i vilken värld jag lever i. vilken värld mitt verkliga jag tillhör. men är detta verkligen jag? det känns ju lika verkligt när jag inte är här.
det är så lätt att ta ett stort steg bak ibland och så försvinner helt plötsligt allt som har med problem å mening att göra. ju större steg du tar desto mindre spelar allt roll. ju längre ifrån du står och kollar på din värld desto mindre blir människorna och problem, desto mindre bryr du dig om de.

och jag är rädd att jag backar för mkt, för jag har börjat sluta bry mig. slutat bry mig alldeles för mkt.  jag vill på nått sätt tillbaka men samtidigt finns det inget som lockar. vad finns det egentligen i min värld som lockar? härifrån, där jag står så verkar det rätt meningslöst.

well you're just a mess

Imorgon är det kasslergratäng i skolan. vet inte hur många gånger jag fantiserat om stures kasslergratäng i sommar! det kallas saknad <3 ÅÅH, men imorgon! MUMS

ja, då var det igång igen. Och svar nej, orken är inte där än.

Men schemat är ivarjefall sagolikt mot förra årets. Börjar 8.10 varje dag utom fredag då jag börjar 09.40
Sen slutar jag 13.20 15.20 14.40 15.30 & 15.20. Och på vårterminen kommer jag inte börja förrän 12.50 på fredagar (:
Mkt mkt bra schema :D Tänk, jag slutar inte efter fyra EN ENDA DAG (Y) weei

Somewhere weakness is our strength

And I'll die searching for it

Ibland, eller oftast är det så himla svårt att veta vart man har folk. Veta vad man egentligen betyder för de och vad de egentligen betyder för mig. Hur många finns där egentligen för mig och vilka gör det egentligen inte? Vilka tänker på mig när jag inte är där och vilka tycker jag egentligen verkligen om för att de är de?

Om det hade varit så att vi hade tagit studenten nu i våras, vilka hade jag då fortsatt träffat? Träffar jag vissa nu bara för att jag vet att jag kommer vara i deras närhet två år till och därför finner det bekvämast att fortsätta en vänskap med de, då jag egentligen inte skulle sakna de om de inte hade varit där?

Jag känner mig så himla dum och falsk när jag tänker så här men samtidigt ärlig. Det är ärlighet som vinner och varför fortsätta med något som inte får mig att må bra?

Ibland när jag har tid att sitta ner och tänka så känns det egentligen som om det som skulle få mig att må bäst skulle vara att "sålla" bort alla de vänner jag har som egentligen inte ens vet vem jag är. De som bara finns där för att vi går på samma skolan eller för att vi har samma kompisgäng. Just det människor som man vet aldrig kommer betyda mer och som jag aldrig känner en saknad för. Eller de som bara blivit en vana men som egentligen inte får mig att få särskilt bra.

För om vi inte får varandra att må bra, varför då fortsätta? Om vi inte egentligen bryr oss om varandra, varför inte ge upp och sluta spela?

Ja, jag ska kämpa denna gången
Ja, jag ska peppa mig själv å mina nära till tusen
Ja, jag ska få ordning på saker å ting
Ja, jag ska sluta tveka å grubbla över allt
Ja, jag ska fanimej visa att även jag kan
Ja, jag ska få till en orubblig rytm i mitt liv
Ja, jag ska ta tag i dansen å volleybollen
Ja, jag ska vara bäst
Ja, för nu jävlar gäller det!

3 dagar kvar till förändring

my arms around you

tankar hit, tankar dit
saknad efter något som jag egentligen aldrig ens haft.
kan man sakna nått man aldrig haft?
kan man längta efter någon man aldrig haft?
borde det egentligen vara fel, för man kan ju inte sakna någon man aldrig haft.
då vet man ju inte vad man saknar egentligen.
då saknar man ju en drömbild, en fantasi
men varför saknar och längtar jag då?